Rollen del 3
"Regissören heter Hardwicke" förklarade Jeffrey när de satt i bilen.
"Jag släpper av dig hemma hos henne. Få inte en chock, hon kan vara lite excentrisk."
Rob nickade. Han kände sig inte alls lika självsäker nu.
De åkte in i ett prydligt litet villaområde och stannade framför ett gult hus.
En kvinna dök genast upp i dörren och kom springande emot dem. Hon hade långt ljust hår, en batikfärgad t-shirt och bruna utsvängda byxor.
Hallå 70-tal tänkte han och klev ur bilen.
"Jag hämtar dig sen, jag har lite ärenden down town", sa Jeffrey.
"Visst."
Kvinnan var nu framme vid honom.
"Heeej, välkomen! Jag heter Hardwicke, väkomen hem till mig. Vad roligt att du ville komma, du ska veta att jag bara hört bra saker om dig av Jeffrey, bara bra saker.
Såg dig i Harry Potter, strålande insats baby, strålande.
"Tack" klämde han fram och visst inte riktigt vad han skulle säga mer.
"Kom kom, så får du träffa -Bella-" hon skrattade.
"Jag menar ju Kristen Stewart, känner du till henne?"
Jodå han hade sett henne när hon spelade mot Jodie Foster i Panic room, då var hon ung men det syntes redan då vilken talang hon hade.
Toppen, nu blev han ännu mer nervös.
"Jo" sa han och kände hur han började svettas.
De gick in i huset, som såg ut som om någon kräkts upp färger och upp på övervåningen. Harwdicke knackade på en dörr och stack in huvudet.
"Kristen? Är du klar? Rob är här.
"Visst, jag är redo" hördes en mjuk, kanske lite uttråkad röst.
"Skicka in honom när du vill."
"Då så" sa Hardwicke och stängde dörren igen.
"Jag vill att ni börjar på en gång, innan ni får chans att träffa varandra som er själva.
Så, nu vill jag att du går in och är Edward. Kristen kommer att vara Bella, ni är i hennes sovrum och du ska presis prova att kyssa henne för första gången.
Du minns säkert scenen från manuset, men improvisera gärna.
Jag har riggat en kamera där inne och kommer följa allt från rummet bredvid så ni får arbeta ostört. Han svalde hårt.
Shit, vad hade han gett sig in i nu då.
Hardwicke öppnade dörren igen och föste in honom. Rummet var helt tomt sånär som på en säng, bredvid sängen stod en kamera på ett stativ.
På sängen satt en ung kvinna i 18-års åldern, hon var liten och späd, med långt kastenjebrunt hår som var klippt i olika etapper, lite slitet och säkert inte borstat på flera dagar.
Hon hade ett par jeans som verkligen sett sina bästa dagar, converse som förmodligen var köpta samtidigt och en mossgrön tröja med små hål i sömmarna lite här och var.
Hon tittade upp och såg på honom med stora gröna ögon.
Hon var det vackraste han sett i hela sitt liv.
Hon flämtade till.
"Hur kom du in?"
Han stannade upp och det tog ett ögonblick innan han förstod att on nu gått in i sin roll som Bella. Fokusera nu, tänkte han och svarade.
"Genom fönstret."
"Gör du det ofta?"
"Bara de senaste månaderna, jag tycker om att se dig sova, det är fascinerande."
Han gjorde en paus och tittade på papperet han hade i handen.
"Jag vill bara prova en sak."
Han lutade sig emot henne och höll emot sig med ena handen.
Plötsligt slant han och föll framåt så att hans panna dunkade in i Kristens axel.
Rob kände hur han blev högröd i ansiktet och han kom helt av sig. Kristen log och väntade tålmodigt på att han skulle hitta tillbaka.
Skärp dig nu tänkte han och fortsatte.
Trevande sträckte han sig efter henne och drog henne till sig.
"Var alldeles stilla nu." Han kände hur rösten darrade. Andas för fan.
Kristen suckade lätt och gjorde en försiktig rörelse framåt.
Det snurrade i huvudet på honom och plötsligt var han inte säker på om de agerade längre.
I allfall inte han. Han ville ha henne, här och nu, trotts att de hittills inte sagt ett ord till varandra som sina riktiga jag.
Det spelade ingen roll.
Han smakade försiktigt på hennes läppar och försökte påminna sig om att han nu var Edward, vampyren som inte ville annat än att döda henne.
Kristens läppar var mjuka, underbara och han blev allt djärvare i sin kyss.
Han flätade in sina fingrar i hennes hår och tryckte henne försiktgt ner i sängen.
Hon följde villigt med och lät ena handen leka med hans käklinje samtidigt som den andra vilade på hans höft.
Skit i kameran!
Men så kom han på att Kristen förmodligen inte alls delade hans tankar och han slet sig abrupt loss. Dörren öppnades och Hardwicke stormade in.
"Bryt! Underbart! Det där var magiskt."
Rob såg på Kristen och märkte att hon rodnade lite.
Hade hon också känt något? Nej, omöjligt. En sån som hon föll inte för en sån som han. Skrattretande!
"Eller vad tycker du Kristen?" Hardwicke nickade uppfordrande mot Rob.
"Var han inte lysande?"
" Han är duktig" sa hon och log mot honom.
"Ok, vi tar om det nån gång till och försök vara lite mer fysiska den här gången."
Hardwicke skuttade ut genom dörren igen. Han kände hur huvudet snurrade av hela situationen och kämpade för att glida in i rollen igen.
"Är du nervös?" viskade Kristen och hon var väldigt nära honom. Han kunde känna hennes varma andedräkt mot sin nacke.
"Nej då" mumlade han samtidigt som han manade på sitt inre att inte tappa fattningen.
"Då så" sa hon och hoppade upp på sängen igen.
"Då kör vi."
I flera timmar höll de sedan på, provade olika lösninger, spelade upp flera scener och improviserade.
Hela tiden kände Rob hur han slappnade av mer och mer, blev djärvare och djärvare samtidigt som han blev mer och mer osäker på om han verkligen spelade en roll mot Kristen.
Allt kändes så naturligt. Som om de känt varandra i en evighet.
När kvällen kom var han psykiskt utmattad.
"Det ser riktigt lovande ut." förklarade Hardwicke när hon följde honom till bilen.
Kristen hade stannat kvar inne och han önskade att han inte var tvungen att åka.
Han hade velat spendera mer tid med henne, inte med "Bella". Men nu var det över, förmodligen skulle de aldrig träffas mer.
Det var tydligen flera hundra som ansökt så vad hade han egentligen för chans? När han satt i bilen på väg hem mot Jeffreys kände han en underlig varm stickande känsla i hjärtat.
Han måste träffa henne igen.
"Jag släpper av dig hemma hos henne. Få inte en chock, hon kan vara lite excentrisk."
Rob nickade. Han kände sig inte alls lika självsäker nu.
De åkte in i ett prydligt litet villaområde och stannade framför ett gult hus.
En kvinna dök genast upp i dörren och kom springande emot dem. Hon hade långt ljust hår, en batikfärgad t-shirt och bruna utsvängda byxor.
Hallå 70-tal tänkte han och klev ur bilen.
"Jag hämtar dig sen, jag har lite ärenden down town", sa Jeffrey.
"Visst."
Kvinnan var nu framme vid honom.
"Heeej, välkomen! Jag heter Hardwicke, väkomen hem till mig. Vad roligt att du ville komma, du ska veta att jag bara hört bra saker om dig av Jeffrey, bara bra saker.
Såg dig i Harry Potter, strålande insats baby, strålande.
"Tack" klämde han fram och visst inte riktigt vad han skulle säga mer.
"Kom kom, så får du träffa -Bella-" hon skrattade.
"Jag menar ju Kristen Stewart, känner du till henne?"
Jodå han hade sett henne när hon spelade mot Jodie Foster i Panic room, då var hon ung men det syntes redan då vilken talang hon hade.
Toppen, nu blev han ännu mer nervös.
"Jo" sa han och kände hur han började svettas.
De gick in i huset, som såg ut som om någon kräkts upp färger och upp på övervåningen. Harwdicke knackade på en dörr och stack in huvudet.
"Kristen? Är du klar? Rob är här.
"Visst, jag är redo" hördes en mjuk, kanske lite uttråkad röst.
"Skicka in honom när du vill."
"Då så" sa Hardwicke och stängde dörren igen.
"Jag vill att ni börjar på en gång, innan ni får chans att träffa varandra som er själva.
Så, nu vill jag att du går in och är Edward. Kristen kommer att vara Bella, ni är i hennes sovrum och du ska presis prova att kyssa henne för första gången.
Du minns säkert scenen från manuset, men improvisera gärna.
Jag har riggat en kamera där inne och kommer följa allt från rummet bredvid så ni får arbeta ostört. Han svalde hårt.
Shit, vad hade han gett sig in i nu då.
Hardwicke öppnade dörren igen och föste in honom. Rummet var helt tomt sånär som på en säng, bredvid sängen stod en kamera på ett stativ.
På sängen satt en ung kvinna i 18-års åldern, hon var liten och späd, med långt kastenjebrunt hår som var klippt i olika etapper, lite slitet och säkert inte borstat på flera dagar.
Hon hade ett par jeans som verkligen sett sina bästa dagar, converse som förmodligen var köpta samtidigt och en mossgrön tröja med små hål i sömmarna lite här och var.
Hon tittade upp och såg på honom med stora gröna ögon.
Hon var det vackraste han sett i hela sitt liv.
Hon flämtade till.
"Hur kom du in?"
Han stannade upp och det tog ett ögonblick innan han förstod att on nu gått in i sin roll som Bella. Fokusera nu, tänkte han och svarade.
"Genom fönstret."
"Gör du det ofta?"
"Bara de senaste månaderna, jag tycker om att se dig sova, det är fascinerande."
Han gjorde en paus och tittade på papperet han hade i handen.
"Jag vill bara prova en sak."
Han lutade sig emot henne och höll emot sig med ena handen.
Plötsligt slant han och föll framåt så att hans panna dunkade in i Kristens axel.
Rob kände hur han blev högröd i ansiktet och han kom helt av sig. Kristen log och väntade tålmodigt på att han skulle hitta tillbaka.
Skärp dig nu tänkte han och fortsatte.
Trevande sträckte han sig efter henne och drog henne till sig.
"Var alldeles stilla nu." Han kände hur rösten darrade. Andas för fan.
Kristen suckade lätt och gjorde en försiktig rörelse framåt.
Det snurrade i huvudet på honom och plötsligt var han inte säker på om de agerade längre.
I allfall inte han. Han ville ha henne, här och nu, trotts att de hittills inte sagt ett ord till varandra som sina riktiga jag.
Det spelade ingen roll.
Han smakade försiktigt på hennes läppar och försökte påminna sig om att han nu var Edward, vampyren som inte ville annat än att döda henne.
Kristens läppar var mjuka, underbara och han blev allt djärvare i sin kyss.
Han flätade in sina fingrar i hennes hår och tryckte henne försiktgt ner i sängen.
Hon följde villigt med och lät ena handen leka med hans käklinje samtidigt som den andra vilade på hans höft.
Skit i kameran!
Men så kom han på att Kristen förmodligen inte alls delade hans tankar och han slet sig abrupt loss. Dörren öppnades och Hardwicke stormade in.
"Bryt! Underbart! Det där var magiskt."
Rob såg på Kristen och märkte att hon rodnade lite.
Hade hon också känt något? Nej, omöjligt. En sån som hon föll inte för en sån som han. Skrattretande!
"Eller vad tycker du Kristen?" Hardwicke nickade uppfordrande mot Rob.
"Var han inte lysande?"
" Han är duktig" sa hon och log mot honom.
"Ok, vi tar om det nån gång till och försök vara lite mer fysiska den här gången."
Hardwicke skuttade ut genom dörren igen. Han kände hur huvudet snurrade av hela situationen och kämpade för att glida in i rollen igen.
"Är du nervös?" viskade Kristen och hon var väldigt nära honom. Han kunde känna hennes varma andedräkt mot sin nacke.
"Nej då" mumlade han samtidigt som han manade på sitt inre att inte tappa fattningen.
"Då så" sa hon och hoppade upp på sängen igen.
"Då kör vi."
I flera timmar höll de sedan på, provade olika lösninger, spelade upp flera scener och improviserade.
Hela tiden kände Rob hur han slappnade av mer och mer, blev djärvare och djärvare samtidigt som han blev mer och mer osäker på om han verkligen spelade en roll mot Kristen.
Allt kändes så naturligt. Som om de känt varandra i en evighet.
När kvällen kom var han psykiskt utmattad.
"Det ser riktigt lovande ut." förklarade Hardwicke när hon följde honom till bilen.
Kristen hade stannat kvar inne och han önskade att han inte var tvungen att åka.
Han hade velat spendera mer tid med henne, inte med "Bella". Men nu var det över, förmodligen skulle de aldrig träffas mer.
Det var tydligen flera hundra som ansökt så vad hade han egentligen för chans? När han satt i bilen på väg hem mot Jeffreys kände han en underlig varm stickande känsla i hjärtat.
Han måste träffa henne igen.
Kommentarer
Postat av: Lisa
tack så jättemycket för att du skrev de! Jag älskar dina texter :D
Postat av: ...
Lika bra som vanlig :D <33
Trackback
