novellen1

För det första vill jag bara poängtera att det här är en helt påhittad historia. Ja tar lite "fakta" ibland från intervjuer och dyligt men för det mesta är det bara rent fiktivt.
Here we go!


Rob kippade nästan efter andan när Kristen vände sig emot honom igen och pressade sina läppar hårt mot hans. Hon var så vacker. Hennes läppar strök mot hans orakade kind och hon viskade i hans öra.....

GOOOOOOD MORGON LOS ANGELES! Trafiken är hård den här morgonen men vad gör det när vi har ännu en strålande sommardag att se fram emot!

Radiomannens röst trängde in i huvudet som en pil och Rob vaknade med ett ryck. För ett ögonblick var han helt disorienterad och blinkade yrvaket mot det starka solljuset som sipprade in mellan gardinerna. Han famlade irriterat efter radion och när han inte kunde hitta off-knappen åkte den ner i golvet med en smäll.
 Rob sjönk tillbaka ned på kudden och gned sömnen ur ögonen. En dröm, självklart var det bara en dröm, att han inte insett det på en gång? Han steg upp och plockade upp radion, den verkade fortfarande vara intakt och klockan visade på kvart i åtta. Egentligen hade han ingen anledning att vara uppe så tidigt men det något abrupta uppvaknandet gjorde att han inte kände någon vidare lust att somna om igen.
Huset var tomt sånär som på hushållerskan Rosa som hälsade glatt på spanska när han kom ned för trappen och in i köket. Innan han ens hunnit be om det hade hon svängt ihop lite äggröra och en kopp kaffe åt honom och han satte sig vid köksbordet.
Han slängde ett öga på byrån och satte nästan kaffet i vrångstrupen när han fick syn på Jeffreys adressbok! Precis där den legat i drömmen också. Rosa hade försvunnit för att ta hand om sina dagliga sysslor och Rob snappade snabbt åt sig boken.
Han bläddrade i den och fann snabbt vad han sökte, Kristen Stewart. Det var inte samma adress som i drömmen men ändå, snacka om Deja Vu. Det här var ett tecken så gott som något tänkte han och svepte det varma kaffet så det brände i halsen.

Ute på parkeringen funderade Rob lite på om han verkligen skulle anamma drömmens detaljer och låna den splitternya bilen. Men, tänkte han sedan, det vore förmodligen att utmana ödet lite väl mycket. En olåst cykel stod lutad mot muren som omgärdade tomten. Den fick duga.
Trots att det var tidigt på morgonen stod solen redan högt på himlen och när han efter ungefär en halvtimmes trampande svängde in på rätt gata var han anfådd och svettig.
Huset som var Kristens var enormt. Eller i alla fall gissade han att det var enormt av det lilla han kunde se genom den stora järngrinden som satt i den höga muren som omgärdade den gigantiska tomten. Det här var definitivt inte Deja Vu och Rob kände sig plötsligt inte alls lika självsäker längre. Han blev stående utanför grinden.
Varför bodde en ensam tjej så här? Eller vänta, hur gammal var Kristen egentligen? 17 kanske 18 år? I samma ögonblick som två stora vargliknande hundar kom störtande mot grinden med blottade tänder slog det honom.
Självklart bodde hon fortfarande hemma med sin familj! Utsikterna för att återuppleva drömmen i verkligheten föll som en fura. Lysande och här stod han som en svettig äcklig tjuvtittare!
Han kunde höra hur en dörr öppnades och slog igen och hur steg närmade sig.
Fan! Det här går bara inte! Snabbt hoppade han upp på cykeln och trampade iväg.

Hemma igen väntade Jeffrey på honom med ett brett leende på läpparna.
"Där är du ju! Goda nyheter grabben! Rollen som Edward Cullen är din!"
Alltför detaljerade scener från nattens dröm utspelade sig i Robs huvud samtidigt som han försökte greppa vad han just hört.
Fan också! Hur skulle han klara av det här!!