Födelsedag
Vill bara meddela att jag ligger lite lågt eftersom jag fyller år på Måndag och ska ha fest under helgen.
Så det är lite mycket att ordna med just nu.
Har dock påbörjat en novell som jag hoppas kunna slutföra nån gång under nästa vecka!
Kram
Skrivpuff 22/4 "skriv om ett möte i tanken"
Puben är proppfull med folk, mest av det kvinnliga könet. Det skräniga ljudet från bandet som desperat försöker pocka på uppmärksamheten är öronbedövande. Men ingen bryr sig.
Alla är här av en anledning. Är han här ikväll? Ryktet säger så. Det här är ju en av hans favorithak. Står han inte där i hörnet? Eller där vid baren och beställer en öl? Blickarna sveper över lokalen. Söker, letar som hungriga rovdjur.
Tänk att få träffa honom på riktigt. Min kompis kompis kompis har tydligen skakat hand med honom, hon sa att han var jättetrevlig och till och med snyggare i verkligheten! Lyckos den som får vara med honom.
Troget hänger de där hela kvällen. Lyssnar på musiken de inte gillar. Dricker drinkar de inte har råd med. Väntar.
Jag väntar också. Men på något helt annat. Kvällen lider mot sitt slut. Besvikelse. Han kom inte i allafall. Det hade ju varit en sån säker källa. Jag ler för mig själv, dricker upp min gin o tonic och följer med strömmen till garderoben för att hämta ut min jacka.
Det tisslas och tasslas. Var kan han vara? Han är i stan i allafall det är bekräftat. Kanske ska vi prova den där privatklubben? Men i morgon kommer vi hit igen, det här är ju iallafall hans favorithak. Det stod faktiskt i tidningen härom dagen.
Jag får tag i min jacka och går ut i den kyliga natten.
Så fort jag kommer ut kör en svart bil med tonade rutor fram. Alla blickar sugs genast mot den men de tappar snart intresset när de ser att det bara är jag som kliver in i den.
Chaffören hälsar glatt när jag sätter mig och sicksackar sig fram bland alla som är påväg hem. Mobilen vibrerar i fickan. Jag tar upp den och läser sms:et. "Vart är du, jag saknar dig. Sängen är så kall. Skynda dig! Puss!"
Mitt hjärta hoppar över några slag och jag känner hur det bubblar i kroppen.
Chaffören kör i maklig takt längs stadens bakgator och jag önskar att han ville skynda sig lite, men jag säger inget. Sitter bara tyst och väntar tålmodigt.
Hotellentren är upplyst och inbjudande. Portien känner igen mig när jag kommer och vinkar mig till sig. Han trycker en lapp i min hand och pekar mot hissen.
Jag småspringer över den enorma lobbyn medan jag läser vad som står på lappen. Våning 23, svit 347. Hissen tar en evighet på sig men det ger mig i allfall tid att se mig i spegeln och dra bort håret som fastnad i ansiktet.
Dörren till svit 347 är inte låst, varför skulle den vara det, ingen vet vem som bor här. Jag smyger försiktigt in och sparkar av mig skorna, tassar vidare in i köket som är mörkt och öde.
"Hallå", viskar jag så högt jag törs. Inget svar. Kanske han är ute på ett snabbt ärende.
Jag öppnar kylskåpet och tar en flaska vatten. Utan att jag märker det smyger han upp bakom mig och lägger sina starka armar om mig. Jag hoppar förskräckt till och tappar flaskan i golvet.
"Förlåt, viskar han i mitt öra. Det var inte meningen att skrämma dig." Min puls rusar men jag är ganska säker på att det inte har något att göra med rädsla.
"Välkommen tillbaka" forsätter han och kysser mig lätt på halsen. Jag försöker vända mig om och besvara hans kyss men han håller kvar mig och knäpper sakta upp min blus medan han forsätter att ge mig fjäderlätta kyssar längs halsen ner på axeln och nyckelbenet.
Jag suckar lyckligt och undrar hur många som skulle ge sin högra arm för att få vara i mitt ställe nu. Blusen faller till marken och han vänder sakta på mig. Hans hår är tovigt och hakan orakad. Han ser på mig med sina stålblå ögon och ler det där sneda leendet som jag älskar så mycket. Jag ställer mig lite på tå för att nå upp men han tar istället tag om min midja och svingar mig enkelt upp i hans famn. Jag slår armarna om honom och drar in hans doft.
Han bär mig till sängen och lägger försiktigt ned mig. Så drar han av sig sin t-shirt och jag drar lite efter andan när jag ser hans perfekta kropp.
Han skrockar roat när han ser att jag rodnar lite och kryper ned bredvid mig. Han drar mig till sig och kysser mig. Hans händer börjar girigt undersöka min kropp och jag......... vaknar till av att telefonen ringer. Fasiken också, dagdrömmer igen!
Cliffhanger
Så jag lämnar den som den är. Som en liten cliffhanger kan man säga! =)
Dock så kommer det att komma upp nya noveller inom kort. Tänkte bara försöka hålla dom lite kortare än förr!
Kram!
Ett ord...
Ett ord
lämnade tusen sår i mitt hjไrta
Ett ord
mina tårar bildade en flod
Ett ord
tusen tankar flyger runt i min hjärna
Ett ord
jag aldrig kommer att glömma
Ett ord
som fick mig att gråta
Ett ord
det var allt du sa till mig
Ett ord
hur kunde jag lita på dej?
Ett ord
aldrig mer ville jag höra det
Ett ord
varför kunde du inte se?
Ett ord
i min själ jag hade ont
Ett ord
jag alltid ska komma ihåg det
Ett ord
det var slut
Ett ord
o du var f๖rsvunnen
Ett ord
aldrig mer ska jag vara bunden
Räddad del 3
Den där lilla positiva känslan som spirat långt inne var i och med detta definitivt borta. Grabben var ju fullständigt urblåst.
Elin såg menande på henne. "Nej nej", protesterade Jonna. "Man kan inte vara så korkad och samtidigt gilla någon. Det är helt enkelt inte möjligt. Vaddå? Tror han verkligen att jag skulle bli intresserad av honom när han betér sig som en fullständig idiot? Allvarligt!" Jonna var så arg så hon skakade. Inte nog med att hon fått kvarsittning och skulle få gå hem själv i mörkret.
Nu skulle hon även behöva stå ut en hel timme extra med Jacob, som skämt ut henne inför hela klassen. Det hela kändes olidligt.
Jacob satt redan i klassrummet när de steg in. Längst ner i hörnet lite nonchalant vickandes på sin stol, han tittade inte ens upp när de kom in utan verkade vara djupt försjunken i en historiabok. Jonna visste inte vad som gjorde henne mest irriterad, att han var med på kvarsittningen eller att han var med på kvarsittningen och fullständigt ignorerade henne.
Hon valde en bänk längst fram och Elin såg lite missnöjd ut när de slog sig ned.
"Varför måste vi sitta ända här framme?" viskade hon. "Därför att om jag ska stå ut en hel timme med den där idioten i samma rum så är det bäst att jag är så långt ifrån honom som möjligt", sa Jonna lågt men ändå så pass högt att hon hoppades att Jacob hade uppfattat det.
Hon sneglade försiktigt bakåt men Jacob rörde fortfarande inte en min. Jonna suckade och drog på måfå fram en bok ur väskan. Litteraturhistoria, lysande. Hon öppnade boken och började läsa, men koncentrationen sträckte sig inte längre än ett par sidor. Hon stirrade på klockan, bara tio minuter hade gått. Ute mörknade det mer och mer och tanken på att gå hem lockade inte precis mer nu efter att hon sett den mystiska mannen i skogsdungen.
Men det var säkert inget överygande hon sig själv genast om. Kanske någon som tappat sin plånbok där eller ett fyllo eller vad som hellst.
Timmen segade sig fram och när den äntligen var över hade Jonna hunnit glömma bort obehaget hon kände över att gå ensam hem. Hon ville bara därifrån.
Snabbt packade hon ihop sina saker och skyndade ut ur skolan.
"Äntligen fria!" sa Elin när de kommit fram till cykelställen och hon låst upp sin cykel. "Men nu väntar väl det värsta. Mamma och Pappa! Det kommer garanterat bli utegångsförbud av det är", suckade hon. Det är bäst jag skyndar mig hem så att det inte blir värre än vad det redan är."
Hon satte sig på cykeln och trampade iväg. "Vi ses i morrn Jonna", ropade hon över axeln.
Jonna började gå över skolgården mot fotbollsplanerna. Om hon sneddade över dem kom hon rakt på cykelbanan som så småningom ledde in i den lilla skogen som skiljde skolan från resten av samhället. Egentligen var den inte stor nog att få kallas för skog, men det var så alla sa och den var ett populärt tillhåll när det skulle smygrökas, drickas eller något annat förbjudet.
Hon hade bara hunnit några meter in på fotbollsplanerna när hon hörde hur någon kom joggande efter henne. Hon vände sig om och mötte Jacobs bländvita leende.
"Jisses vad du har bråttom då", sa han. "Man skulle ju nästan kunna tro att du inte trivs på skolan!" "Det är inte skolan jag inte gillar. Bara innehållet!" högg hon tillbaka.
"Oj då. Lite på dåligt humör idag kanske?"
"Ja, jag undrar varför?" fräste Jonna och började gå igen.
"Vänta lite här nu" sa Jacob och tog tag i hennes arm. "Du skyller väl inte kvarsittningen och det som hände i gympasalen på mig? Allt det ordnade du ju faktiskt själv."
Jonna var tyst. Det hade han ju faktiskt rätt i. Det var hon och Elin som skrivit lappen och det var hon som skjutit bollen på Slem-Pelle. Men Jacob var ju så irriterade!
"Sen kan ju inte jag rå för att du är så söt när du rodnar", forstatte Jacob och skrattade. "Som nu ungefär!" Jonna kände hur kinderna hettade och tittade snabbt ned.
"Jag måste gå hem nu", mumlade hon och vred sig ur hans grepp. Hon skyndade iväg med Jacob hann ifatt henne. "Jag kan följa dig en bit." "Nej tack det behövs inte."
Allt var pinsamt nog som det var.
Plötsligt tog Jacob ett hårt tag om hennes arm och stannade så tvärt att hon nästan föll omkull. "Jävla idiot! Vad gör du?" skrek hon.
Jacob såg väldigt allvarlig ut. "Jag vet inte varför", sa han och hans röst var hård. "Men jag tror verkligen jag borde följa dig hem. Genom skogen i allafall." Hans grepp hårdnade ännu mer och han stirrade nästan maniskt på henne.
Jonna blev rädd. "Släpp mig", skrek hon. "Släpp mig, jävla psykfall!" Jacob blinkade till och släppte. "Förlåt", mumlade han.
Snabbt backade hon undan några steg, vände och sprang så fort hon kunde mot skogen. Hon väntade sig att hon skulle höra steg bakom sig men inget hände. När hon kommit en bit in på cykelbanan stannade hon och såg sig om.
Jacob var borta.
En liten vårdikt.
Majd bjuder på en liten vårdikt såhär 1:a april!
Själv ser jag ljuset i horisonten som innebär 4 lediga dagar och förhoppnings lite tid till att skriva!
¨VÅRTIDER
Jag känner solens strålar
smeka min rosiga kind
och vårvindens lustiga lekar
mitt hår rufsar till
Jag njuter av den ljumma värmen
som sakta väcker allt till liv
Jag ser lusten i dina ögon
och begäret stormar till
Jag ger dig en hemlig blick
och du snubblar lite grand
tänk vad vårtiden
kan göra med en man!!!
Nå, vad tycker ni? Jag tycker det är briljant! Önskar jag kunde skriva så!
Kram!
