novellen1

Puben är proppfull med folk, mest av det kvinnliga könet. Det skräniga ljudet från bandet som desperat försöker pocka på uppmärksamheten är öronbedövande. Men ingen bryr sig.
Alla är här av en anledning. Är han här ikväll? Ryktet säger så. Det här är ju en av hans favorithak. Står han inte där i hörnet? Eller där vid baren och beställer en öl? Blickarna sveper över lokalen. Söker, letar som hungriga rovdjur.
Tänk att få träffa honom på riktigt. Min kompis kompis kompis har tydligen skakat hand med honom, hon sa att han var jättetrevlig och till och med snyggare i verkligheten! Lyckos den som får vara med honom.
Troget hänger de där hela kvällen. Lyssnar på musiken de inte gillar. Dricker drinkar de inte har råd med. Väntar.
Jag väntar också. Men på något helt annat. Kvällen lider mot sitt slut. Besvikelse. Han kom inte i allafall. Det hade ju varit en sån säker källa. Jag ler för mig själv, dricker upp min gin o tonic och följer med strömmen till garderoben för att hämta ut min jacka.
Det tisslas och tasslas. Var kan han vara? Han är i stan i allafall det är bekräftat. Kanske ska vi prova den där privatklubben? Men i morgon kommer vi hit igen, det här är ju iallafall hans favorithak. Det stod faktiskt i tidningen härom dagen.
Jag får tag i min jacka och går ut i den kyliga natten.
Så fort jag kommer ut kör en svart bil med tonade rutor fram. Alla blickar sugs genast mot den men de tappar snart intresset när de ser att det bara är jag som kliver in i den.
Chaffören hälsar glatt när jag sätter mig och sicksackar sig fram bland alla som är påväg hem. Mobilen vibrerar i fickan. Jag tar upp den och läser sms:et. "Vart är du, jag saknar dig. Sängen är så kall. Skynda dig! Puss!"
Mitt hjärta hoppar över några slag och jag känner hur det bubblar i kroppen.
Chaffören kör i maklig takt längs stadens bakgator och jag önskar att han ville skynda sig lite, men jag säger inget. Sitter bara tyst och väntar tålmodigt.
Hotellentren är upplyst och inbjudande. Portien känner igen mig när jag kommer och vinkar mig till sig. Han trycker en lapp i min hand och pekar mot hissen.
Jag småspringer över den enorma lobbyn medan jag läser vad som står på lappen. Våning 23, svit 347. Hissen tar en evighet på sig men det ger mig i allfall tid att se mig i spegeln och dra bort håret som fastnad i ansiktet.
Dörren till svit 347 är inte låst, varför skulle den vara det, ingen vet vem som bor här. Jag smyger försiktigt in och sparkar av mig skorna, tassar vidare in i köket som är mörkt och öde.
"Hallå", viskar jag så högt jag törs. Inget svar. Kanske han är ute på ett snabbt ärende.
Jag öppnar kylskåpet och tar en flaska vatten. Utan att jag märker det smyger han upp bakom mig och lägger sina starka armar om mig. Jag hoppar förskräckt till och tappar flaskan i golvet.
"Förlåt, viskar han i mitt öra. Det var inte meningen att skrämma dig." Min puls rusar men jag är ganska säker på att det inte har något att göra med rädsla.
"Välkommen tillbaka" forsätter han och kysser mig lätt på halsen. Jag försöker vända mig om och besvara hans kyss men han håller kvar mig och knäpper sakta upp min blus medan han forsätter att ge mig fjäderlätta kyssar längs halsen ner på axeln och nyckelbenet.
Jag suckar lyckligt och undrar hur många som skulle ge sin högra arm för att få vara i mitt ställe nu. Blusen faller till marken och han vänder sakta på mig. Hans hår är tovigt och hakan orakad. Han ser på mig med sina stålblå ögon och ler det där sneda leendet som jag älskar så mycket. Jag ställer mig lite på tå för att nå upp men han tar istället tag om min midja och svingar mig enkelt upp i hans famn. Jag slår armarna om honom och drar in hans doft.
Han bär mig till sängen och lägger försiktigt ned mig. Så drar han av sig sin t-shirt och jag drar lite efter andan när jag ser hans perfekta kropp.
Han skrockar roat när han ser att jag rodnar lite och kryper ned bredvid mig. Han drar mig till sig och kysser mig. Hans händer börjar girigt undersöka min kropp och jag.........  vaknar till av att telefonen ringer. Fasiken också, dagdrömmer igen!