Räddad del 3
Den där lilla positiva känslan som spirat långt inne var i och med detta definitivt borta. Grabben var ju fullständigt urblåst.
Elin såg menande på henne. "Nej nej", protesterade Jonna. "Man kan inte vara så korkad och samtidigt gilla någon. Det är helt enkelt inte möjligt. Vaddå? Tror han verkligen att jag skulle bli intresserad av honom när han betér sig som en fullständig idiot? Allvarligt!" Jonna var så arg så hon skakade. Inte nog med att hon fått kvarsittning och skulle få gå hem själv i mörkret.
Nu skulle hon även behöva stå ut en hel timme extra med Jacob, som skämt ut henne inför hela klassen. Det hela kändes olidligt.
Jacob satt redan i klassrummet när de steg in. Längst ner i hörnet lite nonchalant vickandes på sin stol, han tittade inte ens upp när de kom in utan verkade vara djupt försjunken i en historiabok. Jonna visste inte vad som gjorde henne mest irriterad, att han var med på kvarsittningen eller att han var med på kvarsittningen och fullständigt ignorerade henne.
Hon valde en bänk längst fram och Elin såg lite missnöjd ut när de slog sig ned.
"Varför måste vi sitta ända här framme?" viskade hon. "Därför att om jag ska stå ut en hel timme med den där idioten i samma rum så är det bäst att jag är så långt ifrån honom som möjligt", sa Jonna lågt men ändå så pass högt att hon hoppades att Jacob hade uppfattat det.
Hon sneglade försiktigt bakåt men Jacob rörde fortfarande inte en min. Jonna suckade och drog på måfå fram en bok ur väskan. Litteraturhistoria, lysande. Hon öppnade boken och började läsa, men koncentrationen sträckte sig inte längre än ett par sidor. Hon stirrade på klockan, bara tio minuter hade gått. Ute mörknade det mer och mer och tanken på att gå hem lockade inte precis mer nu efter att hon sett den mystiska mannen i skogsdungen.
Men det var säkert inget överygande hon sig själv genast om. Kanske någon som tappat sin plånbok där eller ett fyllo eller vad som hellst.
Timmen segade sig fram och när den äntligen var över hade Jonna hunnit glömma bort obehaget hon kände över att gå ensam hem. Hon ville bara därifrån.
Snabbt packade hon ihop sina saker och skyndade ut ur skolan.
"Äntligen fria!" sa Elin när de kommit fram till cykelställen och hon låst upp sin cykel. "Men nu väntar väl det värsta. Mamma och Pappa! Det kommer garanterat bli utegångsförbud av det är", suckade hon. Det är bäst jag skyndar mig hem så att det inte blir värre än vad det redan är."
Hon satte sig på cykeln och trampade iväg. "Vi ses i morrn Jonna", ropade hon över axeln.
Jonna började gå över skolgården mot fotbollsplanerna. Om hon sneddade över dem kom hon rakt på cykelbanan som så småningom ledde in i den lilla skogen som skiljde skolan från resten av samhället. Egentligen var den inte stor nog att få kallas för skog, men det var så alla sa och den var ett populärt tillhåll när det skulle smygrökas, drickas eller något annat förbjudet.
Hon hade bara hunnit några meter in på fotbollsplanerna när hon hörde hur någon kom joggande efter henne. Hon vände sig om och mötte Jacobs bländvita leende.
"Jisses vad du har bråttom då", sa han. "Man skulle ju nästan kunna tro att du inte trivs på skolan!" "Det är inte skolan jag inte gillar. Bara innehållet!" högg hon tillbaka.
"Oj då. Lite på dåligt humör idag kanske?"
"Ja, jag undrar varför?" fräste Jonna och började gå igen.
"Vänta lite här nu" sa Jacob och tog tag i hennes arm. "Du skyller väl inte kvarsittningen och det som hände i gympasalen på mig? Allt det ordnade du ju faktiskt själv."
Jonna var tyst. Det hade han ju faktiskt rätt i. Det var hon och Elin som skrivit lappen och det var hon som skjutit bollen på Slem-Pelle. Men Jacob var ju så irriterade!
"Sen kan ju inte jag rå för att du är så söt när du rodnar", forstatte Jacob och skrattade. "Som nu ungefär!" Jonna kände hur kinderna hettade och tittade snabbt ned.
"Jag måste gå hem nu", mumlade hon och vred sig ur hans grepp. Hon skyndade iväg med Jacob hann ifatt henne. "Jag kan följa dig en bit." "Nej tack det behövs inte."
Allt var pinsamt nog som det var.
Plötsligt tog Jacob ett hårt tag om hennes arm och stannade så tvärt att hon nästan föll omkull. "Jävla idiot! Vad gör du?" skrek hon.
Jacob såg väldigt allvarlig ut. "Jag vet inte varför", sa han och hans röst var hård. "Men jag tror verkligen jag borde följa dig hem. Genom skogen i allafall." Hans grepp hårdnade ännu mer och han stirrade nästan maniskt på henne.
Jonna blev rädd. "Släpp mig", skrek hon. "Släpp mig, jävla psykfall!" Jacob blinkade till och släppte. "Förlåt", mumlade han.
Snabbt backade hon undan några steg, vände och sprang så fort hon kunde mot skogen. Hon väntade sig att hon skulle höra steg bakom sig men inget hände. När hon kommit en bit in på cykelbanan stannade hon och såg sig om.
Jacob var borta.
mer mer mer haha:D
vad e han för något?!
Ja du Faya. Jag vet inte det riktigt än. Kanske bara människa, kanske inte. Kanske får ni inte reda på det i den här novellen. Jag har nämligen på känn att det här kan bli något mycket större så småningom!
åå du måste skriva mer!!!! helt otroligt bra!! :D
Jag tror att verkligen kan bli något stort!
kan du inte skriva en bok? :)
Alexandra: Jo visst kan jag slänga ihop en bok bara sådär! =) Nja det är väl inte rikigt så enkelt. Men jag har börjat skissa lite på en. Det kan dock ta flera år att skriva en och vid det laget har ni här säkert redan glömt bort mig och den här sidan! =)
din sida kan aldrig glömmas bort:)
elin: tack det var snällt sagt. alla era fina kommentarer hjälper massor när man sitter och sliter sitt hår för att komma på nästa del på en novell. Det är väldigt svårt att få in skrivandet till en vardagsgrej när man har småbarn och dessutom ett jobb som gör att jag måste avbryta mitt skrivande och svara i telefonen hela tiden. En bestseller vore inte helt fel! =) Då kunde jag ju ägna mig åt skrivandet på heltid!
Men en sak lovar jag i allfall. Skulle jag nån gång få ner en hel bok och dessutom få den tryckt så är det ett gratis ex till alla som läser och skriver snälla kommentarer på den här bloggen!
Kram på er alla!
hoppas det blir en bok då! xP du e grymm!
grymt bra skrivet (yy
jag vill ha mer... :P
älskar dina noveller och din blogg, har aldrig läst någon bättre novell blogg :DD
du e riktigt duktig :))
när kommer nästa kapitel?? jag vill ha mer, mer och mer (yy
