Räddad del 1
Bioligi. Kunde det finnas ett mer irriterande tråkigt ämne? Vem brydde sig egentligen om hur jorden ser ut om man går ut i skogen och gräver ett hål?
Jonna sjönk ännu djupare ned på stolen och slog upp en ny sida i anteckningsblocket, den första var redan fulltecknad. Hon började uppe i högra hörnet som hon alltid gjorde och fyllde varannan ruta omsorgsfullt med bläck, att kludda var helt klart det bästa sättet att stänga av hjärnan, tänka på inget alls.
Hon avbröts i sin melankoli av att Elin försiktigt sköt en liten ihopvikt papperlapp i hennes hand. Jonna vecklade tyst upp den under bänken och läste: Allvarligt, kan Bengtsson bli mer äcklig? Kolla i svettfläckarna!!! Så jävla vidrigt.
Nä då kollar jag hellre åt vänster! :) Jacob är riktigt nice idag!!
Jonna knycklade ihop lappen och stoppade den i fickan.
Bengtson, deras lärare torkade pannan för säkert tjugonde gången och la ännu ett plastblad på overheaden. Den ljusblå illasittande skjortan fylldes mer och mer av våta fläckar. Jonna böjde sig framåt och lät sitt långa korpsvarta hår dölja hennes ansikte, så sneglade hon försiktigt åt Jacobs plats.
Han satt bakåtlutad med ena armen slappt hängandes över stolsryggen och tittade mot Bengtssons overheadbilder. Hon kunde se på hans ansiktsuttryck att han var ungefär lika intresserad av lektionen som hon var men han verkade vara bättre på att låtsas.
Då och då drog han fingrarna genom sitt korta blonda hår och skadade luggen ur ögonen.
Varje gång kunde Jonna nästan höra hur det suckades från den kvinnliga skaran i rummet.
Patetiskt tänkte hon. Men det verkade som om hon var den enda på hela skolan som inte tyckte att Jacob Stenman, den nya killen som simmade, var fotomodell för typ badbyxor och som en gång tydligen varit statist i nån film med Mikael Persbrandt, var något speciellt.
Det gick överhuvudtaget inte att föra en vettig konversation med någon utan att Jacobs namn dök upp förr eller senare.
Till och med Elin, hennes bästa och högst egensinniga vän, som svurit på att aldrig någonsin dejta annat än svartrockare kunde hålla sina ögon ifrån honom. Men när Jonna påmint henne om detta hade hon bara fnyst och sagt att när hon väl introducerat Cradle of Filth för Jacob skulle det minsan inte finnas någon återvändo!
Hon tittade på klockan som segat sig fram ytterligare fem minuter. Herregud, kunde tiden gå mycket saktare? Fläkten från overheadapparaten arbetade för högtryck och gjorde det näst intill omöjligt att koncentrera sig på vad Bengtsson sa, om han nu hade sagt något som var värt att lyssna på från första början.
Elin knuffade till henne med armbågen och gav henne en menande blick, hon väntade på en svarslapp. Jonna rafsade hastigt ned några rader på baksidan och förde den täckt av handflatan försiktigt över bänken.
"Kan inte Jonna och Elin vara så vänliga att delge innehållet på den där lappen som Jonna gömmer i handen för resten av klassen? Vi är så väldigt nyfikna." Bengtssons mörka röst dånade och fick samtliga i salen att hoppa till. Alla blickar riktades mot dem och Jonna kände hur hon blev högröd i ansiktet, hon sneglade på Elin och såg att de förmodligen matchade varandra ganska bra.
"Å, nej" kved Elin tyst. Bengtsson stegade fram och ryckte åt sig lapparna.
"Jaha du Jacob, sa han.
"Det ser ut som om Elin här är lite svag för dig. Men hos Jonna går du tydligen inte riktigt hem. Varför då Jonna, vad är det hos Jacob som inte attraherar dig, till skillnad från, vågar jag säga nästan alla andra kvinnliga elever?" Han höjde ögonbrynen frågande.
Spridda fnissningar hördes i rummet. Jonna stirrade stint ner i bordet.
"Nå, vi väntar med spänning på svaret, i synnerhet Jacob tror jag är särskilt intresserad." Hon knep ihop munnen och vägrade lyfta blicke.
"Jamen då så, då tror jag att ni båda förtjänat en kvarsittning i eftermiddag" sa Bengtsson och stegade fram till overheaden igen.
"Så kanske vi nu kan återgå till Biologilektionen.
"Vilken jävla gubbe" sa Elin när de en stund senare satt i matsalen. "Jag har nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv, såg du hur Jacob glodde?"
"Nej" muttrade Jonna. Hade hon varit på dåligt humör innan så var det bara en susning mot vad hon var nu. Tack vare den där dumma lappen så skulle hon nu missa bussen hem och bli tvungen att gå de fem kilometrarna, något hon inte direkt såg fram emot eftersom det då skulle vara mörkt.
Elin flämtade plötsligt till.
"Vad?"
"Ok, titta inte bakåt nu, men Jacob kom precis in och han är påväg mot vårt bord." Jonna kände hur hon automatiskt stelnade till och rätade på ryggen, snabbt drog hon handen över munnen för att kontrollera att där inte satt några matrester.
Så fånigt, vad höll hon på med? Hon var ju inte ett dugg intresserad av honom, snarare sur för att alla andra var det. Om inte han hade varit skolans samtalsämne så hade Elin inte skrivit den där lappen och då hade de sluppit kvarsittning. Det var egentligen hans fel alltihop!
Jacob gled tätt förbi henne och hans jeans snuddade lätt vid hennes axel. Han drog ut en stol, vände den och satte sig gränsle över den.
"Är det ledigt här?" frågade han och flinade stort. Elin fnissade lite, röd som en tomat. Men han verkade inte lägga märke till henne utan vände sig mot Jonna.
"Det är ett fritt land" sa hon surt.
"Åh, är vi på dåligt humör idag kanske", retades han. "Vet du
, jag väntar fortfarande på det där svaret på Bengtssons fråga." Han lutade sig närmare henne. "Kom igen nu, berätta, varför går jag inte hem hos dig?"
Åh, vilken irriterande människa. Jonna kände hur hon kokade av ilska.
"Skit i det du", fräste hon och reste sig så snabbt att stolen rasade.
"Kom nu Elin" sa hon och tågade ut ur matsalen.
Jonna sjönk ännu djupare ned på stolen och slog upp en ny sida i anteckningsblocket, den första var redan fulltecknad. Hon började uppe i högra hörnet som hon alltid gjorde och fyllde varannan ruta omsorgsfullt med bläck, att kludda var helt klart det bästa sättet att stänga av hjärnan, tänka på inget alls.
Hon avbröts i sin melankoli av att Elin försiktigt sköt en liten ihopvikt papperlapp i hennes hand. Jonna vecklade tyst upp den under bänken och läste: Allvarligt, kan Bengtsson bli mer äcklig? Kolla i svettfläckarna!!! Så jävla vidrigt.
Nä då kollar jag hellre åt vänster! :) Jacob är riktigt nice idag!!
Jonna knycklade ihop lappen och stoppade den i fickan.
Bengtson, deras lärare torkade pannan för säkert tjugonde gången och la ännu ett plastblad på overheaden. Den ljusblå illasittande skjortan fylldes mer och mer av våta fläckar. Jonna böjde sig framåt och lät sitt långa korpsvarta hår dölja hennes ansikte, så sneglade hon försiktigt åt Jacobs plats.
Han satt bakåtlutad med ena armen slappt hängandes över stolsryggen och tittade mot Bengtssons overheadbilder. Hon kunde se på hans ansiktsuttryck att han var ungefär lika intresserad av lektionen som hon var men han verkade vara bättre på att låtsas.
Då och då drog han fingrarna genom sitt korta blonda hår och skadade luggen ur ögonen.
Varje gång kunde Jonna nästan höra hur det suckades från den kvinnliga skaran i rummet.
Patetiskt tänkte hon. Men det verkade som om hon var den enda på hela skolan som inte tyckte att Jacob Stenman, den nya killen som simmade, var fotomodell för typ badbyxor och som en gång tydligen varit statist i nån film med Mikael Persbrandt, var något speciellt.
Det gick överhuvudtaget inte att föra en vettig konversation med någon utan att Jacobs namn dök upp förr eller senare.
Till och med Elin, hennes bästa och högst egensinniga vän, som svurit på att aldrig någonsin dejta annat än svartrockare kunde hålla sina ögon ifrån honom. Men när Jonna påmint henne om detta hade hon bara fnyst och sagt att när hon väl introducerat Cradle of Filth för Jacob skulle det minsan inte finnas någon återvändo!
Hon tittade på klockan som segat sig fram ytterligare fem minuter. Herregud, kunde tiden gå mycket saktare? Fläkten från overheadapparaten arbetade för högtryck och gjorde det näst intill omöjligt att koncentrera sig på vad Bengtsson sa, om han nu hade sagt något som var värt att lyssna på från första början.
Elin knuffade till henne med armbågen och gav henne en menande blick, hon väntade på en svarslapp. Jonna rafsade hastigt ned några rader på baksidan och förde den täckt av handflatan försiktigt över bänken.
"Kan inte Jonna och Elin vara så vänliga att delge innehållet på den där lappen som Jonna gömmer i handen för resten av klassen? Vi är så väldigt nyfikna." Bengtssons mörka röst dånade och fick samtliga i salen att hoppa till. Alla blickar riktades mot dem och Jonna kände hur hon blev högröd i ansiktet, hon sneglade på Elin och såg att de förmodligen matchade varandra ganska bra.
"Å, nej" kved Elin tyst. Bengtsson stegade fram och ryckte åt sig lapparna.
"Jaha du Jacob, sa han.
"Det ser ut som om Elin här är lite svag för dig. Men hos Jonna går du tydligen inte riktigt hem. Varför då Jonna, vad är det hos Jacob som inte attraherar dig, till skillnad från, vågar jag säga nästan alla andra kvinnliga elever?" Han höjde ögonbrynen frågande.
Spridda fnissningar hördes i rummet. Jonna stirrade stint ner i bordet.
"Nå, vi väntar med spänning på svaret, i synnerhet Jacob tror jag är särskilt intresserad." Hon knep ihop munnen och vägrade lyfta blicke.
"Jamen då så, då tror jag att ni båda förtjänat en kvarsittning i eftermiddag" sa Bengtsson och stegade fram till overheaden igen.
"Så kanske vi nu kan återgå till Biologilektionen.
"Vilken jävla gubbe" sa Elin när de en stund senare satt i matsalen. "Jag har nog aldrig skämts så mycket i hela mitt liv, såg du hur Jacob glodde?"
"Nej" muttrade Jonna. Hade hon varit på dåligt humör innan så var det bara en susning mot vad hon var nu. Tack vare den där dumma lappen så skulle hon nu missa bussen hem och bli tvungen att gå de fem kilometrarna, något hon inte direkt såg fram emot eftersom det då skulle vara mörkt.
Elin flämtade plötsligt till.
"Vad?"
"Ok, titta inte bakåt nu, men Jacob kom precis in och han är påväg mot vårt bord." Jonna kände hur hon automatiskt stelnade till och rätade på ryggen, snabbt drog hon handen över munnen för att kontrollera att där inte satt några matrester.
Så fånigt, vad höll hon på med? Hon var ju inte ett dugg intresserad av honom, snarare sur för att alla andra var det. Om inte han hade varit skolans samtalsämne så hade Elin inte skrivit den där lappen och då hade de sluppit kvarsittning. Det var egentligen hans fel alltihop!
Jacob gled tätt förbi henne och hans jeans snuddade lätt vid hennes axel. Han drog ut en stol, vände den och satte sig gränsle över den.
"Är det ledigt här?" frågade han och flinade stort. Elin fnissade lite, röd som en tomat. Men han verkade inte lägga märke till henne utan vände sig mot Jonna.
"Det är ett fritt land" sa hon surt.
"Åh, är vi på dåligt humör idag kanske", retades han. "Vet du
, jag väntar fortfarande på det där svaret på Bengtssons fråga." Han lutade sig närmare henne. "Kom igen nu, berätta, varför går jag inte hem hos dig?"
Åh, vilken irriterande människa. Jonna kände hur hon kokade av ilska.
"Skit i det du", fräste hon och reste sig så snabbt att stolen rasade.
"Kom nu Elin" sa hon och tågade ut ur matsalen.
Kommentarer
Postat av: sofia
åååh... älskar den :'D
Postat av: Sandra
Ååh, vill läsa fortsättningen! :)
Postat av: faya
Riktigt bra. Speciellt att det är från båda tjejernas perspektiv.
Postat av: Rebecca
jätte bra :D kommer det en fortsättning?
Trackback
