Läsarnovell!
Som jag sagt förr så är det väldigt mycket nu. Hittar verkligen ingen tid för att skriva och det är jättetråkigt tycker jag!
Men som tur är så har jag ju några tappra läsare och en av dom skickade in en novell till mig som jag tänkte publicera här!
Hon som skrivit heter Faya och är 14 år.
Här är hennes novell:
Men som tur är så har jag ju några tappra läsare och en av dom skickade in en novell till mig som jag tänkte publicera här!
Hon som skrivit heter Faya och är 14 år.
Här är hennes novell:
Till sist
Liaammm!!! Kom ner. Han kände sig helt slut. Han hade fruktat den här stunden väldigt länge.
Att se henne stå där, bredvid hans bror, det skulle bara bli för mycket. Men han var tvungen, han var tvungen att glömma det förflutna och försöka leva vidare.
Han visste att hennes underbara gröna ögon skulle titta rakt in i hans och han skulle titta rakt in i hennes som aldrig hade något djup.
Att se henne stå där, bredvid hans bror, det skulle bara bli för mycket. Men han var tvungen, han var tvungen att glömma det förflutna och försöka leva vidare.
Han visste att hennes underbara gröna ögon skulle titta rakt in i hans och han skulle titta rakt in i hennes som aldrig hade något djup.
-Liaammm!!!
Han ställde sig upp och gick nerför trapporna till undervåningen. När han klev in i köket satt de bredvid varandra vid matbordet.
Deras händer på bordet, hans över hennes.
Deras händer på bordet, hans över hennes.
Han satte sig på sin vanliga plats, som nu var framför hennes.
-Brukar man inte säga hej? sa hans bror.
-Hej, svarade han trött och för en sekund möttes deras ögon.
-Säg hej ordentligt Liam, sa hans far.
-Hej, det lät inte ens bra i hans egna öron, men han orkade inte bry sig. Han började peta i maten.
De åt middag och så fort han fick lämna sällskapet gick han upp på sitt rum.
Han satt på sitt rum och han kunde höra tre röster skratta och prata. Men han hörde aldrig en fjärde.
Efter en stund kände han att han behövde gå toa. Han ställde sig upp och gick ut ur rummet. Han gick på toa.
Men när han öppnade dörren slog han emot något. Han hörde ett litet: Aj.
Men när han öppnade dörren slog han emot något. Han hörde ett litet: Aj.
-Förlåt Es..mee..Han kunde inte ens uttala hennes namn utan att det gjorde ont.
-Ehh, de gör inget. Och så skyndade hon sig därifrån.
Han la sig på sängen och tårarna började rinna, när var det sist han grät? När han var fyra och han ramlade ner från klätterställningen.
Det gjorde så ont, hans hjärta värkte och slets. Tårarna fortsatte att rinna och efter en stund somnade han.
Det gjorde så ont, hans hjärta värkte och slets. Tårarna fortsatte att rinna och efter en stund somnade han.
Han vaknade vid 2 tiden på morgonen. Mobilen vibrerade. Han tog upp den, han hade fått ett sms. Inget namn men han visste vems nummer det var,
han kunde det utantill och han skulle aldrig glömma det. Men han hade tagit bort. Att se hennes namn varje gång han skulle bläddra igenom telefonboken
skulle göra alldeles för ont.
han kunde det utantill och han skulle aldrig glömma det. Men han hade tagit bort. Att se hennes namn varje gång han skulle bläddra igenom telefonboken
skulle göra alldeles för ont.
Han öppnade sms:et och det stod ''förlåt''.
Förvånad skrev han tillbaka: '' nej, du valde honom och så är det bara.'' Han var en sådan lögnare, han trodde inte på det där själv.
Mobilen vibrerade en sekund senare, '' Nej, det är fel. Jag hatar honom och jag älskar bara dig.''
Han kände hur varm han blev men han svarade ändå bara: ''okej''
Det gick en stund innan nästa sms kom, '' Kan vi ses?''
''Nu?'' Något måste ha hänt.
''Ja, kom hem till mig, ingen är hemma.''
Han hoppade upp och klädde på sig samtidigt som han skrev: ''Okej, jag är på väg.''
Han smög ut och och sprang hem till henne. Han klättrade smidigt upp för stegen som ledde till hennes fönster, precis så som han gjort tusentals gånger förr.
Hon satt på sin säng. De gröna ögonen var fulla av tårar. Han gick fram till henne, hans hjärta bultade som aldrig förr. Han satte sig bredvid henne.
Han orkade just då inte bry sig om hur ont det skulle göra sen. Plötsligt kastade hon sig mot hans hals och han omfamnade henne. Hon darrade och grät ut.
Då bestämde han sig och sa:
Hon satt på sin säng. De gröna ögonen var fulla av tårar. Han gick fram till henne, hans hjärta bultade som aldrig förr. Han satte sig bredvid henne.
Han orkade just då inte bry sig om hur ont det skulle göra sen. Plötsligt kastade hon sig mot hans hals och han omfamnade henne. Hon darrade och grät ut.
Då bestämde han sig och sa:
-Jag älskar dig så otroligt mycket Esmeralda.
Han kunde känna hur hon log. Och det var den absolut bästa känslan; att få henne att le.
-Och det är okej, allt kommer bli bra.
Hennes leende försvann och hon sa:
-Nej, jag hatar honom.
-Okej, svarade han enkelt. Vart kom all det här självförtroendet ifrån?
-Jag älskar dig, sa hon en stund senare.
-Och jag älskar dig oavsett vad som händer.
Då tittade hon upp på honom och rakt in i hans ögon. Han tittade också rakt in i hennes de var så djupa och vackra,
han kunde inte hålla sig längre och han böjde sig fram kysste henne.
han kunde inte hålla sig längre och han böjde sig fram kysste henne.
AV; Faya
En jättebra liten novell tycker jag och jag älskar verkligen namnet Esmeralda!
Jag tar gärna emot fler noveller för publicering, så om ni har någon som ligger och skräpar så skicka den gärna till mig [email protected] . Det kan väl vara trevligt att läsa lite andra noveller än bara mina eller?
Sen får ni gärna tipsa om den här sidan till fler skriv intresserade. Vore kul att se hur många vi kan få ihop!
Kram
En jättebra liten novell tycker jag och jag älskar verkligen namnet Esmeralda!
Jag tar gärna emot fler noveller för publicering, så om ni har någon som ligger och skräpar så skicka den gärna till mig [email protected] . Det kan väl vara trevligt att läsa lite andra noveller än bara mina eller?
Sen får ni gärna tipsa om den här sidan till fler skriv intresserade. Vore kul att se hur många vi kan få ihop!
Kram
Kommentarer
Trackback
