Bussen
Jag hade ju tänkt nu när jag lite hasigt och lustigt blev hemma några dagar så skulle jag fortsätta skriva på någon av de noveller jag redan börjat på. Men disträ som jag är så glömde jag naturligtvis alla anteckningsböcker på jobbet. Så vad gör man då? Jo man knåpar ihop en alldeles ny novell såklart!
Mycket nöje!
När Mia sprang till bussen den morgonen med andan i halsen var hon fullkomligt övertygad om att det skulle bli en usel dag. För hur skulle annars en dag kunna fortsätta som hade börjat så katastrofalt.
Väckarklockan hade lagt av och vore det inte för att Lukas kommit in med överkissad blöja hade de förmodligen fortfarande sovit. När hon äntligen fått på honom rena torra kläder upptäckte hon att frysen gått sönder och lämnat en väl tilltagen pöl på köksgolvet.
Hon hade kastad några handdukar över den och valt att ignorera det faktum att hon nu hade en frys full med förstörd mat som antagligen skulle lukta rätt illa när hon kom hem igen.
Lukas var på sitt vanliga strålande 3-års trots humör och vägrade både att äta frukost och borsta tänderna utan låg bara på golvet och tjurade, trots att Mia lockade honom med både glass och godis till kvällen. Vad som hellst för att få ungen redo för dagis, tänkte hon medan hon febrilt försökte föna håret samtidigt som hon klädde sig och sminkade sig.
Ritsch! En lång maska gick på strumpbyxorna hon just tagit på och Mia kände hur hon var nära att börja gråta.
Mitt i detta kaos ringde telefonen. Hon såg på displayen och övervägde att trycka bort samtalet, men ångrade sig och svarade.
"Hallå."
"Hej, det är Jocke....hur är det?"
"Vad vill du?"
"Jo, du vet i helgen..."
"Vad är det med den?"
"Alltså, jag är ledsen men chefen har bett mig jobba lite extra, å jag behöver ju pengarna så...
"Så du kan inte ta Lukas?"
"Hrm, nej jag tror det blir svårt. Men jag tar honom nästa helg, jag lovar.
Mia orkade inte bråka nu, det här var tredje gången på kort tid som hennes ex Jocke var tvungen att jobba över. Allt var naturligtvis lögn det visste hon.
Flera av hennes vänner hade sett honom på olika barer när han borde jobbat. Hade det inte varit för att hon ville att Lukas skulle ha en relation till sin far så hade hon sagt upp kontakten för länge sedan.
"Visst, visst nästa helg blir bra. Jag måste rusa nu. Hej.
Hon noterade i minnet att hon skulle bli tvungen att avboka bion med tjejgänget på lördag.
Lukas protesterade högljudt när hon med milt våld tog på honom ytterkläderna och när de äntligen sprang mot dagis var hon redan hopplöst sen. Lämningen på dagis gick ändå förhållandevis bra och Mia drog en lättnandes suck när hon äntligen sjönk ned på ett av bussens nötta säten.
Hon tog fram fickspegeln och tog sig en titt. Jo då, hon såg ut ungefär som hon kände sig. Håret stod åt alla håll och hon kammade lite tafatt igenom det med fingrarna.
Plötsligt slungades hon framåt så häftigt att hon så när hann ta emot sig med händerna innan näsan slog i sätet framför.
Vad i helvete? Busschaffören muttrade och öppnade dörrarna.
"Tack verkligen hyggligt av dig att stanna", hördes en anfådd röst.
Mia som redan var på uselt humör, var nu rasande. Hon lutade sig ut i mittgången för att se vem det var och ge honom en rejäl utskällning. Bråttom eller inte sådär stannade man inte en buss full av andra passagerare.
Killen som steg in i bussen var omöjlig att åldersbestämma. Han såg skabbig ut. Skägget var vildvuxet och han hade en svart keps nedtryckt över pannan. Han var klädd i en mörk skinnjacka som såg ut att vara inhandlad på en second hand affär. Jeansen var mörka och lite slitna över knäna och satt lite för långt ned så att kalsonglinningen stack upp. Den blå v-ringade t-shirten var fläckig och missfärgad och skorna som säkert hade varit snygga en gång i tiden glappade i sulan så att tårna kikade fram.
Han betalade resan och tog sig sedan snabbt ned längs mittgången. Fler av passagerarna mumlade irriterat när han passerade dem med det verkade han inte bry sig om. Mia samlade sig för att yttra några väl valda ord när han stannade rakt framför henne.
"Hej! Är det ledigt här?", sa han och log ett brett bländvitt leende.
Så här på nära håll såg hon att han inte kunde vara mer än 35 år gammal. Ögonen var pigga och gröna och under att ansiktsbehåring såg han förmodligen ganska bra ut.
"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mitt agerande med bussen men jag var verkligen tvungen att komma med just den här. Jag hoppas att jag inte varit till allt för mycket besvär.
"Hörredu, ska du sätta sig eller?", ropade busschaffören surt.
"Det beror på vad den vackra kvinnan här svarar", sa han och blinkade mot Mia.
Mia kom helt av sig. Hon såg sig generat om och insåg att sätet bredvid henne var det enda lediga i hela bussen.
"Visst", sa hon och makade sig så långt in mot fönstret hon kunde.
"Emil", sa han och sträckte fram en hand.
"Mia", sa Mia och kände hur hon stirrade. Generat slet hon ögonen från honom. Det var något med hans blick som var fullständigt förtrollande.
De satt tysta en stund.
"Jag brukar inte ta den här bussen i vanliga fall.", sa Emil tillslut. "Min dotter hade ett smärre utbrott i hallen när vi skulle gå till dagis så vi blev lite försenade.
Mia skrattade till.
"Ja, jag vet hur det är. Jag har själv en 3-åring där hemma som vägrar det mesta just nu.
"Jo, tåladmod är en dygd ibland!"
De småpratade så hela bussresan och det visade sig att Mia och Emil hade en hel del gemensamt. Liksom hon var han 32 och frånskild sedan några år.
Han hade en dotter som bodde hos honom varannan vecka. Han jobbade som personlig assistent på ett gruppboende för autistiska och på fritiden trubadurade han på olika pubar.
De skrattade ofta och Mia kunde snart inte alls komma ihåg varför hon överhuvudtaget varit irriterad på honom. Emil var en av de trevligaste personer hon någonsin träffat.
Han tryckte på stoppknappen.
"Här ska jag av."
Mia fingrade nervöst på sätet, försökte komma på något att säga.
"Ska du?"
Åh, lysande.
"Ja, mitt jobb ligger alldeles här bredvid.
Emil reste sig och gick mot dörren. Bussen stannade och precis innan han skulle stiga av vände han sig om och log mot henne.
"Vi ses i morgon då?!" Så skyndade han iväg.
"Vi ses..."
Mia var så distraherad av sina egna tankar att hon sånär glömde stiga av vid sin egen hållplats. Hela resterande dagen kunde hon inte koncentrera sig på något annat än Emil. Nästa morgon var ungefär lika kaotisk som vanligt och det slutade åter med att hon med andan i halsen fick springa efter bussen.
När hon satt sig tog hon genast fram fickspegeln och kontrollerade håret och sminket. Allt satt där det skulle. Hon spanade ut genom fönstret för att försöka se nästa hållplats, men där stod så mycket folk den här morgonen så det var omöjligt att se om han var med.
Bussen saktade in och dörrarna öppnades. Människorna vällde in en efter en. Emil var inte med.
Mia suckade och vände åter blicken ut genom fönstret.
"Är det ledigt här?"
Hon tittade upp.
Mannen som frågat var, snygg, otroligt snygg faktiskt. Han hade ljust lite rufsigt hår, lent slätrakat ansikte och det bländvita leendet slutade i små skrattgropar som fick honom att se yngre ut än vad han förmodligen var.
Han var ledigt klädd i en svart skinnjacka, vit t-shirt och blå jeans. Men hon kände igen honom på blicken. Den pigga vakna blicken. Det var Emil!
Hon log och flyttade sig lite åt sidan. Han sjönk ned och såg på henne. Så skrattade han.
"Du ser förvånad ut."
"Du se annorlunda ut."
"Ja, jag kände att jag behövde lite förändring!"
"Snyggt."
"Tack det samma."
"Vad gör du ikväll?"
"Är hemma med Lukas!"
"Ja, jag har också min dotter hemma ikväll."
"Jaha."
Hon kände sig nästan lite besviken.
"Men vet du?, sa han.
"Nu när vi provat på bussdejting två mornar, så tänkte jag att du kanske ville prova på telefon dejting ikväll. Du vet, prova något nytt. Och om det känns bra så kanske vi kan ta det här förhållandet till nästa nivå och prova på cirkusdating på lördag. Jag råkar ha 4 biljetter till Cirkus Scott nämligen."
Mia skrattade lättat.
"Det låter definitivt som en plan."
"Bra sa han, lutade sig fram och gav henne en lätt puss på kinden samtidigt som han tryckte en lapp i hennes hand.
Så reste han sig och hoppade snabbt av bussen.
Hon tittade efter honom och han vände sig om flera gånger och vinkade och log.
När Mia gick av bussen den morgonen var hon fullkomligt övertygad om att det här skulle bli en bra dag.
Mycket nöje!
När Mia sprang till bussen den morgonen med andan i halsen var hon fullkomligt övertygad om att det skulle bli en usel dag. För hur skulle annars en dag kunna fortsätta som hade börjat så katastrofalt.
Väckarklockan hade lagt av och vore det inte för att Lukas kommit in med överkissad blöja hade de förmodligen fortfarande sovit. När hon äntligen fått på honom rena torra kläder upptäckte hon att frysen gått sönder och lämnat en väl tilltagen pöl på köksgolvet.
Hon hade kastad några handdukar över den och valt att ignorera det faktum att hon nu hade en frys full med förstörd mat som antagligen skulle lukta rätt illa när hon kom hem igen.
Lukas var på sitt vanliga strålande 3-års trots humör och vägrade både att äta frukost och borsta tänderna utan låg bara på golvet och tjurade, trots att Mia lockade honom med både glass och godis till kvällen. Vad som hellst för att få ungen redo för dagis, tänkte hon medan hon febrilt försökte föna håret samtidigt som hon klädde sig och sminkade sig.
Ritsch! En lång maska gick på strumpbyxorna hon just tagit på och Mia kände hur hon var nära att börja gråta.
Mitt i detta kaos ringde telefonen. Hon såg på displayen och övervägde att trycka bort samtalet, men ångrade sig och svarade.
"Hallå."
"Hej, det är Jocke....hur är det?"
"Vad vill du?"
"Jo, du vet i helgen..."
"Vad är det med den?"
"Alltså, jag är ledsen men chefen har bett mig jobba lite extra, å jag behöver ju pengarna så...
"Så du kan inte ta Lukas?"
"Hrm, nej jag tror det blir svårt. Men jag tar honom nästa helg, jag lovar.
Mia orkade inte bråka nu, det här var tredje gången på kort tid som hennes ex Jocke var tvungen att jobba över. Allt var naturligtvis lögn det visste hon.
Flera av hennes vänner hade sett honom på olika barer när han borde jobbat. Hade det inte varit för att hon ville att Lukas skulle ha en relation till sin far så hade hon sagt upp kontakten för länge sedan.
"Visst, visst nästa helg blir bra. Jag måste rusa nu. Hej.
Hon noterade i minnet att hon skulle bli tvungen att avboka bion med tjejgänget på lördag.
Lukas protesterade högljudt när hon med milt våld tog på honom ytterkläderna och när de äntligen sprang mot dagis var hon redan hopplöst sen. Lämningen på dagis gick ändå förhållandevis bra och Mia drog en lättnandes suck när hon äntligen sjönk ned på ett av bussens nötta säten.
Hon tog fram fickspegeln och tog sig en titt. Jo då, hon såg ut ungefär som hon kände sig. Håret stod åt alla håll och hon kammade lite tafatt igenom det med fingrarna.
Plötsligt slungades hon framåt så häftigt att hon så när hann ta emot sig med händerna innan näsan slog i sätet framför.
Vad i helvete? Busschaffören muttrade och öppnade dörrarna.
"Tack verkligen hyggligt av dig att stanna", hördes en anfådd röst.
Mia som redan var på uselt humör, var nu rasande. Hon lutade sig ut i mittgången för att se vem det var och ge honom en rejäl utskällning. Bråttom eller inte sådär stannade man inte en buss full av andra passagerare.
Killen som steg in i bussen var omöjlig att åldersbestämma. Han såg skabbig ut. Skägget var vildvuxet och han hade en svart keps nedtryckt över pannan. Han var klädd i en mörk skinnjacka som såg ut att vara inhandlad på en second hand affär. Jeansen var mörka och lite slitna över knäna och satt lite för långt ned så att kalsonglinningen stack upp. Den blå v-ringade t-shirten var fläckig och missfärgad och skorna som säkert hade varit snygga en gång i tiden glappade i sulan så att tårna kikade fram.
Han betalade resan och tog sig sedan snabbt ned längs mittgången. Fler av passagerarna mumlade irriterat när han passerade dem med det verkade han inte bry sig om. Mia samlade sig för att yttra några väl valda ord när han stannade rakt framför henne.
"Hej! Är det ledigt här?", sa han och log ett brett bländvitt leende.
Så här på nära håll såg hon att han inte kunde vara mer än 35 år gammal. Ögonen var pigga och gröna och under att ansiktsbehåring såg han förmodligen ganska bra ut.
"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mitt agerande med bussen men jag var verkligen tvungen att komma med just den här. Jag hoppas att jag inte varit till allt för mycket besvär.
"Hörredu, ska du sätta sig eller?", ropade busschaffören surt.
"Det beror på vad den vackra kvinnan här svarar", sa han och blinkade mot Mia.
Mia kom helt av sig. Hon såg sig generat om och insåg att sätet bredvid henne var det enda lediga i hela bussen.
"Visst", sa hon och makade sig så långt in mot fönstret hon kunde.
"Emil", sa han och sträckte fram en hand.
"Mia", sa Mia och kände hur hon stirrade. Generat slet hon ögonen från honom. Det var något med hans blick som var fullständigt förtrollande.
De satt tysta en stund.
"Jag brukar inte ta den här bussen i vanliga fall.", sa Emil tillslut. "Min dotter hade ett smärre utbrott i hallen när vi skulle gå till dagis så vi blev lite försenade.
Mia skrattade till.
"Ja, jag vet hur det är. Jag har själv en 3-åring där hemma som vägrar det mesta just nu.
"Jo, tåladmod är en dygd ibland!"
De småpratade så hela bussresan och det visade sig att Mia och Emil hade en hel del gemensamt. Liksom hon var han 32 och frånskild sedan några år.
Han hade en dotter som bodde hos honom varannan vecka. Han jobbade som personlig assistent på ett gruppboende för autistiska och på fritiden trubadurade han på olika pubar.
De skrattade ofta och Mia kunde snart inte alls komma ihåg varför hon överhuvudtaget varit irriterad på honom. Emil var en av de trevligaste personer hon någonsin träffat.
Han tryckte på stoppknappen.
"Här ska jag av."
Mia fingrade nervöst på sätet, försökte komma på något att säga.
"Ska du?"
Åh, lysande.
"Ja, mitt jobb ligger alldeles här bredvid.
Emil reste sig och gick mot dörren. Bussen stannade och precis innan han skulle stiga av vände han sig om och log mot henne.
"Vi ses i morgon då?!" Så skyndade han iväg.
"Vi ses..."
Mia var så distraherad av sina egna tankar att hon sånär glömde stiga av vid sin egen hållplats. Hela resterande dagen kunde hon inte koncentrera sig på något annat än Emil. Nästa morgon var ungefär lika kaotisk som vanligt och det slutade åter med att hon med andan i halsen fick springa efter bussen.
När hon satt sig tog hon genast fram fickspegeln och kontrollerade håret och sminket. Allt satt där det skulle. Hon spanade ut genom fönstret för att försöka se nästa hållplats, men där stod så mycket folk den här morgonen så det var omöjligt att se om han var med.
Bussen saktade in och dörrarna öppnades. Människorna vällde in en efter en. Emil var inte med.
Mia suckade och vände åter blicken ut genom fönstret.
"Är det ledigt här?"
Hon tittade upp.
Mannen som frågat var, snygg, otroligt snygg faktiskt. Han hade ljust lite rufsigt hår, lent slätrakat ansikte och det bländvita leendet slutade i små skrattgropar som fick honom att se yngre ut än vad han förmodligen var.
Han var ledigt klädd i en svart skinnjacka, vit t-shirt och blå jeans. Men hon kände igen honom på blicken. Den pigga vakna blicken. Det var Emil!
Hon log och flyttade sig lite åt sidan. Han sjönk ned och såg på henne. Så skrattade han.
"Du ser förvånad ut."
"Du se annorlunda ut."
"Ja, jag kände att jag behövde lite förändring!"
"Snyggt."
"Tack det samma."
"Vad gör du ikväll?"
"Är hemma med Lukas!"
"Ja, jag har också min dotter hemma ikväll."
"Jaha."
Hon kände sig nästan lite besviken.
"Men vet du?, sa han.
"Nu när vi provat på bussdejting två mornar, så tänkte jag att du kanske ville prova på telefon dejting ikväll. Du vet, prova något nytt. Och om det känns bra så kanske vi kan ta det här förhållandet till nästa nivå och prova på cirkusdating på lördag. Jag råkar ha 4 biljetter till Cirkus Scott nämligen."
Mia skrattade lättat.
"Det låter definitivt som en plan."
"Bra sa han, lutade sig fram och gav henne en lätt puss på kinden samtidigt som han tryckte en lapp i hennes hand.
Så reste han sig och hoppade snabbt av bussen.
Hon tittade efter honom och han vände sig om flera gånger och vinkade och log.
När Mia gick av bussen den morgonen var hon fullkomligt övertygad om att det här skulle bli en bra dag.
Kommentarer
Postat av: Sofia
Den var väldigt bra! Längtar till fortsättningen :)
Postat av: Björk
Riktigt bra, längtar efter en fortsättning =)
Postat av: m
snällla snällla snääällllaaaa kan du skriva en fortsättning på officiell kärlek?
den var heeelt underbar! :D
Postat av: Hanne.
Jag tycker att du kan skriva mer om Rob och Kristen, jag vet att jag inte är den enda som älskar den historien. Så feel free to write about them. Hitta på och allt. Annars kan du skriva om Taylor Swifts sång You belong with me.
Trackback
