novellen1

Från den dagen hade han uppvaktat henne ivrigt.
Varje morgon låg en ros på hennes fönsterbläck och varje kväll en liten lapp där han skrivit de mest underbara kärleksförklaringar till henne.
Becky hade naturligtvis avfärdat honom i början, men tillslut hade hans envishet och charm fått henne att vackla och den söndagen i kyrkan hade hon diskret placerat en lapp i hans hand.
Några dagar senare meddelade hennes far stolt att självaste sir William Hale ansökt om en audience med honom beträffande hans dotter och han hade gladeligen accepterat.
Bättre och mer välbärgad karl i den här delen av landet gick inte att hitta och nu kunde Becky minsann skatta sig lycklig.

Och lycklig var hon där hon låg med huvudet på Williams bröstkorg och lystnade på hans djupa andetag och hjärtats monotona dunkande. Allt hade varit perfekt om det inte hade varit för mardrömmarna.
 De hade startat för några veckor sedan och nu gick det inte en natt utan att hon vaknade kallsvettig och gråtande. Det var samma dröm natt efter natt.
Hon befann sig i någon sorts farkost. Som en vagn som rörde sig framåt helt på egen hand. Det var mörkt och hon kunde knappt se ut. Plötsligt stod ett rådjur framför farkosten.
Det såg på henne med dystra mörka ögon och hon tyckte det var något bekant med djuret.
Sedan började allt snurra och hon kände hur hon kastades fram och tillbaka. Det var inte någon speciellt hemsk eller skrämmande dröm i sig. Men känslan efterlämnade.
Känslan av att något var fruktansvärt fel, att hon inte hörde hemma här på herrgården tillsammans med hennes älskade William fick det att skära i bröstet på henne och hon vaknade alltid med ett kvävt skrik. Men så fort hon var vid fullt medvetande igen försvann den obehagliga känslan in i hennes medvetande och hon avfärdade den som tokiga fantasiet och nervostiet inför det stundande bröllopet.

 William sov djupt när Becky försiktigt tog på sig sina kläder igen. Hon snörde livstycket så gott hon kunde och tog en sista titt i spegeln innan hon smet ut och försiktgt stängde dörren. William kunde gott behöva sova en stund.
På lätta fötter småsprang hon genom den långa korridoren.
Just som hon passerade en av dörrarna flashade rådjuret i hennes dröm förbi hennes ögon.
Hon stannade med ett ryck. En obehaglig känsla spred sig i hennes kropp och hon var tvungen att grabba tag i dörrhandtaget för att inte vackla. Hon såg på dörren. Hade hon lagt märke till den förr? Den såg annorlunda ut en de andra dörrarna. Mindre och mer sliten på något vis.
 Handtaget kändes iskallt och hon släppte det tvärt. En blixtrande bild av rådjuret sköt genom hennes huvud och fick henne att gny till av rädsla.
Det var något med dörren som fick henne att vilja gå in dit. Med en darrande hand vred hon försiktigt om handtaget. Låst. Varför? Ingen annan dörr i huset var låst vad hon visste.

 " Jasså där är du flicka, som jag har letat."
Becky hoppade högt av ljudet och vände sig om. Williams mor såg skarpt på henne. "Vad gör du här? Vart är William? Det passar sig verkligen inte att smita iväg på det där viset.
" William sover, han mår inte bra", sa Becky och stirrade ner i marken.
Mrs Hale var en kall och hård kvinna och hon skrämde Becky, nästan mer än mardrömmarna.
"Mår dåligt. Jo jag tackar", sa Mrs Hale och granskade Becky uppifrån och ner.
"Vänd på dig flicka, du ser ju ut som en sköka." Becky vände sig om och Mrs Hale började snöra om klänningen i ryggen. Hon drog så hårt att Becky knappt fick luft.
"Så, gå nu ned till gästerna och uppför dig som en herrgårdsdam bör", sa Mrs Hale och föste Becky framför sig nedför trappan.
Hon kunde känna Mrs Hales blick bränna i nacken på henne och hon rös av obehag.