|
Jag vaknar tidigt, så tidigt att det knappt hunnit bli gryning.
Vid den här tiden är det absolut förbjudet att väcka mamma och pappa.
Jag ligger en stund under mitt varma täcke och känner efter.
Vickar lite på tårna och sträcker på hela mig. En varm, sprittande spirande känsla far som kolsyrebubblor genom hela kroppen om och om igen.
Jag stiger upp och tassar så tyst jag kan över golvet och fram till fönstret, öppnar det och drar in den kalla luften genom näsan. Jo, det luktar som det ska. Himlen är stjärnklar och snön gnistrar i månskenet, det är helt stilla och tyst.
Jag tittar på klockan, kvart i sju. Jag funderar en stund på om jag ska våga mig en trappa ner men bestämmer mig för att gå och väcka lillebror istället. Jag försöker gå så tyst jag kan men träplankorna knarrar och knäpper för varje steg jag tar.
Precis som det ska vara.
Lillebror är redan vaken. Så klart. Han sitter i sängen med ett stort leende på läpparna och hoppar upp så fort jag kommer in. Det är inte ofta vi är sams men den här dagen är en av dem.
Vi stannar ett tag i hans rum och tisslar och tasslar innan vi går ut och fram till räcket och kikar ner i hallen.
Ett svagt ljus sipprar ut från vardagsrummet och jag ryser lyckligt i hela kroppen. Försiktigt smyger vi ner för den knarrande trappen.
I hallen ligger den varma doften av gårdagens griljering fortfarande tung och jag stannar till för att insupa så mycket som möjligt.
Men sen kan vi inte hålla oss längre utan tittar nyfiket in i vardagsrummet.
Där står den, som vanligt, inte speciell på något vis utan ganska smal och spretig och helt belamrad med pynt i olika brokiga färger. Precis som den såg ut när vi lämnade den igår kväll.
Precis som det ska vara.
Under granen ligger två ganska små och egentligen helt obetydliga paket. Jag vet redan ungefär vad de kommer att innehålla, men det är inte det som är poängen.
Huvudsaken är att de ligger där, som vanligt.
Tomten har varit här!
Vi låter paketen under granen ligga. De får vi öppna snart ändå. Det är den enorma högen av paket bredvid soffan som har vår fulla uppmärksamhet nu när mamma och pappa fortfarande sover.
En hel månad har vi sett högen växa sig större och större, hela tiden med stränga förmaningar om att de inte får röras.
Men det är fantastiskt hur man kan böja kroppen i olika vinklar för att komma åt att se överallt utan att röra ett enda paket.
Nu verkar dock kusten vara klar och vi klämmer och känner på så många paket som möjligt.
Plötsligt hör vi hur en dörr gnisslar till och vi slänger oss upp i soffan för att se så oskyldiga ut som möjligt. Men naturligtvis vet både mamma och pappa vad vi pysslat med, det syns på deras finurliga lätt trötta ansiktsuttryck. Men de säger inget.
Paketen under granen öppnas snabbt och precis som jag misstänkte innehåller de kritor, pysselböcker och allehanda bra saker att sysselsätta sig med i väntan på Tomten.
Klockan börjar närma sig nio och julklappspapperet plockas undan, duken tas av och frukosten plockas fram. Apotekarnes julmust, limpa, vår egen hemstyckade hemkokta julskinka och så det viktigaste av allt mormors havrekex. Utan den här frukosten blir det liksom inte julafton på riktigt. Så sitter vi där hela familjen Eriksson och tittar på sista avsnittet av julkalendern, äter skinkmacka och dricker julmust och väntar på att Kalle Anka och Tomten.
Precis som det ska vara!
|
